15 år med nytt liv

En av den dagens stolta var föreningens ordförande Arne Tidala, som kunde konstatera att trots alla pessimister (inga namn) och alla de 1,3 miljoner kronor som krävdes för att göra skonerten segelklar igen så var första delen av projektet i sjöss. Klara Marie var 116 år efter sjösättningen seglingsbar igen. Ett kulturhistoriskt ögonblick.

Ett lyckligt ögonblick

Färgen saknades på skrovet, överbyggnaden över maskinrummet var bara några brädor och lite plast och den direktverkande rorkulten (”en rejäl järnbit”) krävde sannerligen sina kraftiga händer – gärna fyra stycken – men hon lydde fint när scaniadieseln tryggt tryckte på ut ur hamnen. Motorn köptes för övrigt in separat, utan att man hade en aning om om den överhuvudtaget fungerade. Det var något av ett vågspel men som tur var slapp föreningen själv stå för funktionstesten utan den gjordes av Hventrafiken. Som av en händelse rasade nämligen en av Hvenbåtarnas motor av samma modell som Klara Maries varför den senares motor hyrdes ut. Förutom ett fint test på kondition och pålitlighet inbringade övningen 41.000 välkomna kronor till föreningen.

Redo – men inte färdig

Väl utanför seglingsrännan fick dieseln vila och stagfocken tog vid. Det fick räcka. Lyckan bland alla inblandade var inte att ta miste på och det fanns till och med de som definitvt menar att själva Klara Marie neg värdigt och tacksamt för att återigen kunna klyva ytan i den svaga dyningen. En provtur som lovade allt men som bara var början.Det var intensiva veckor som väntade för att få Klara Marie klar för färden i västerled och främst tack vare dagligt arbete av trion Månsson, Ekström och Blomgren kom hon så verkligen iväg. Ännu var skonerten inte segelgodkänd så det var dieseln som fick stå för farten och framme i Malmö dagen före broinvigningen upptäckte den tappra besättningen snart på ett mycket påtagligt sätt att det fanns en del kvar att göra. Inredningen var det för all del klent med men vad värre var att det var klent även med däckets förmåga att hålla det hällande regnet ute. Och den sömn som inte regnet rådde på tog svallet efter de stora danska passagerarbåtarna hand om. Det var med andra ord en ganska mör besättning som på själva invigningsdagen brassade frukost på primusköket och sedan stävade ut på sundet. Bara för att bli överkörda av kungen.

Drottningen av Skillinge

Men vem bryr sig om kungar när drottningen av Skillinge 15 år senare skönt självklart sträcker ut sig längs kajen i väntan på nästa färd i Bornholmsgattet med förväntansfulla fiskare, korvätande barnfamiljer eller bubblande 50-årskalas. Nu med ratt och allt.

15-ar-med-nytt-liv-2

Skrivet av Leif Eriksson, 2015

Hyr Klara Marie med besättning

Att boka Klara Marie för en segling på några timmar, en hel dag eller kanske ett par dagar med övernattning har blivit mycket efterfrågat. Det är lösningen för dig som:

  • är företagare och vill ordna kick-off eller annan personalaktivitet
  • vill ha ett minnesvärt bröllop
  • bjuda in till födelsedagsfest på böljan
  • fira ett jubileum
  • askspridning

Vi debiterar alltid 4 500 kr, även vid kortare hyrtid.

Kontakta oss för mer info – ring på 0414-311 84!

”Mot vidare vatten”

Lite Bogsvallshistoria

Året var 1994, samma år som Partrederiet Klara Marie bildades. Ett ”provnummer” av Bogsvall publicerades i blygsamma 300 exemplar. Initiativtagare till bladet var föreningens sekreterare, Percy Månsson tillsammans med pionjärtidens redaktör, Jari Gratschev.
Den allra första ordföranderutan var signerad Terje Reuter: ”Det är med otrolig glädje, jag som ordförande i föreningen `Partrederiet Klara-Marie` fått följa utvecklingen från den idé som Sven Svensson kom med, att fartyget d.v.s. skrovet, skulle bevaras och byggas upp på nytt för att bli en stolthet för Skillinge inom sjöfartens område. Klara-Marie är en respektabel dam från 1884 och behöver givetvis rustas upp för att segla igen, med Skillinge som hemmahamn. Hon är en av tre i Europa som bevarats från denna tid ….” I samma ruta uttrycker Terje Reuter en förhoppning om att hon med hjälp och stöd från sponsorer och andra från olika håll av ”Skåneland” skulle bli seglingsbar inom cirka 2 år. Terje Reuter hoppades också att någon mer ”genuin Skillingebo” skulle efterträda honom som ordförande. Och så blev det så småningom. 1999 blev Arne Tidala övertalad att ta över klubban.

Tre musketörer
Trion Percy Månsson, Arne Tidala och Sven ”Penne” Svensson är de företagsamma herrar som eftervärlden främst måste tacka för att projektet överhuvudtaget blev av. Idag är Percy Månsson den enda av de tre som är i livet. Men Arne Tidala berättade om hur de slet dag och natt för att få ihop pengar och för att rusta skutan. Troligen hade de i alla fall lite roligt under tiden. I provnumret från 1994 kan vi läsa:

”De 3 musketörerna
Månsson, Tidala och Svensson – de tre ”bröderna”. Födda samma år, uppväxta i Skillinge, samma klass i skolan. Nu bor de endast ett stenkast från varandra. Om några år firar de ”180-årsdagen” och har i Klara Marie nu funnit ”en ny sandlåda att leka i”. Tack vare Svenssons initiativ att starta försöket att rädda Klara Marie, Tidalas utom ordentligt Skickliga auktionsförfarande och Månssons idogt flitiga arbete som sekreterare i föreningens styrelse, har vi en oslagbar kombination som i alla led bidragit och bidrar, till att vi idag kan glädjas åt föreningen”Partrederiet Klar Marie”. Hipp, hipp, Hurra .”

Det tog, som bekant, lite längre tid än de cirka två år som Terje Reuter förutspådde att få skutan i segelbart skick. Men Bogsvall nr 2/2000 kunde på omslaget utropa: ”Klara Marie seglar igen”. Redan 1996 var Bogsvall profetisk när den på omslaget hade en tecknad bild av en Öresundsbro, som ännu inte fanns, med den restaurerade Klara Marie som heller ännu inte fanns, vackert seglandes framför. ”Utan broinvigningen som sporre hade vi inte blivit klara” sa Arne Tidala när jag intervjuade honom 2007. Men 2000 var det alltså klart och bilden på omslaget är ett foto, nästan exakt lika den visionära teckningen.

Fem år hade gått och Bogsvall, fortsatte att utvecklas. Utöver det första provnumret kom det ut fyra nummer 1995 med en upplaga som ökat till 500 ex., året därpå tre nummer, alla svartvita och alla i regi av Klara Marie allenast. Bogsvall från pionjäråren andas framtidstro, planläggningar och entusiasm, men också ett träget sökande efter sponsorer och fondbidrag. Redan i det första numret 1995 kan vi läsa om ”Guldregn över Klara Marie”, det vill säga hela 25 000 kronor från landshövdingefonderna. ”Det var två stolta herrar i varsin stilfull skepparkeps och kavaj, Terje Reuter och Reuter och Percy Månsson som for iväg till Kristianstad och Landshövdinge Residenset för att mottaga bidraget. ”

Ett seglande skepp
I det tredje numret 1995 ställs den allvarliga frågan som läsarna ombeddes ta ställning till: ”Till vilket skick tycker Du att Klara Marie ska restaureras?” följt av en diskussion om hon ska återställas så som hon var efter ombyggnationen 1945 då hon bombats i Nexö hamn? Eller kanske skulle hon bara kunna ligga i hamnen och se vacker ut? Kärnfrågan var hur föreningen ville att Klara Marie skulle användas. Om man kom fram till ett svar på detta kunde man anpassa utformningen och tekniska installationer, säkerhet med mera efter ändamålet. En brännande fråga var: finns det tillräckligt många som har skepparexamen för att kunna ta ut passagerare på en färdigbyggd Klara Marie? Kanske föreningen redan hade bestämt sig för att satsa på ett seglande fartyg eftersom intresserade ombads anmäla sig till den utbildning av flera skeppare och besättning som Medborgarskolan arrangerade med Kjell Johansson, som kursledare.
I bladets första årgångar kan man för övrigt läsa inlägg av skribenter som Axel Lancing, Åke Cato, Rune Skarsvik, Bertil Torekull … och förstås av aktiva styrelse- och föreningsmedlemmar.

Skutsamarbete
I och med det första numret 1997 hände det saker. Under en vinjett i färg kunde första sidan ståta med rubriken ”Första numret mot vidare vatten”. Som ett resultat av ”vårt nya skutsamarbete på Österlen” hade Klara Marie fått sällskap med Sarpen och Hoppet (Helene kom med senare). Med lite färg, bättre tryck på glättigare papper och ett utökat antal annonser blev tidningen bredare i sitt innehåll och med flera lite längre artiklar. Formen verkar ha satt sig. Det är roligt och hedervärt att Bogsvall har behållit den vinjett och den huvudsakliga utformning som pionjärerna arbetade fram.

Trots pengabekymmer, sponsors- och fondjagande, stormar och åskväder, så finns det väl gott hopp om att såväl skutor som Bogsvall seglar vidare. Och nog finns det en hel del kvar av pionjärernas entusiasm och framtidsanda …

 

Text: Karin Nörby
Detta utdrag ur Bogsvallshistorien har möjliggjorts av att Percy Månsson generöst lånat ut sina sparade fösta årgångar.

/ en ruta invid art./

”I början av år 1965 låg det 9 skutor med lastkapacitet på 55 – 120 ton upplagda i olika hamnar på Bornholm. Att jag valde att köpa Klara Marie var att hon i förhållande till sin ålder var i relativt gottt skick och kanske det viktigaste, att hon var ett plattgattat klipperbygge Drottningen av alla skutor).”

Sven Svensson i Bogsvall nr 2,1996
/Illustration/
Första sidan av Bogsvalls provnummer som kom ut till julen 1994.

Klara Maries stolta historia

Dramatik har präglat hennes långa liv

Klara Marie är en tvåmastskonert och Bornholmsclipper med hemmahamn i Skillinge. Det är snart 130 år sedan hon byggdes på Bornholm i en tid då många segelfartyg av detta slag gick i linjetrafik på bl a Östersjön. Hamnar som de i Skillinge och Brantevik var ofta fyllda av segelskepp. Efter andra världskriget började den seglande trafiken mattas av och skeppen försvann så småningom till förmån för modernare fraktmetoder. Klara Marie, betecknad som ”en snabbseglande lastdragare ”, har dock överlevt tack vare flera människors intresse för att bevara en kulturskatt.

Unik i sitt slag

Numera är Klara Marie unik i sitt slag, det enda kvarvarande fartyget av denna typ av Östersjöskutor. Det gör henne till ett kultur- och sjöhistoriskt värdefullt och levande minnesmärke. En en prydnad för Skillinge och en turistattraktion.

1884 gick Klara Marie av stapeln i Rönne på Bornholm, byggd av skeppsbyggmästaren Sören Mathias Beck. Dramatik har präglat hennes långa liv. Till exemåpel 1903 gick stormen hårt åt henne när var hon på väg mellan Rönne och Köpenhamn. Stortopp och fockmast gick förlorade. Och under brinnande krig, 1945, var hon riktigt illa ute när ryssarna bombade Nexö på Bornholm. Klara Marie träffades och fick så svåra skador att hon sjönk på stället. Det blev, som tur är, bärgning och reparation och med detta ett nytt liv.

Till Skillinge

I mitten av 1960-talet köpte en ung man hemmahörande i Skillinge skutan. Han fastnade för Klara Marie när han såg henne i Rönne hamn, ”ett plattgattat klipperbygge, (Drottningen av alla skutor)”. Efter vådliga strapatser i häftigt vinterväder slutade överresan från Bornholm till Skillinge lyckligt, och skutan kunde användas i fiskerinäringen under många år. Men när den gamla tändkulemotorn hade dragit sin sista suck, såldes skutan till en privatperson som hade planer om mer exotiska långväga seglatser. Men av detta blev intet och så småningom blev Klara Marie liggande vid kaj utan underhåll.

I början av 1990-talet återstod inte mycket mer än ett nedgånget – om än fortfarande vackert – skrov. Det blev auktion på det som då var kvar av skeppet. Och för att hon skulle kunna bevaras till en framtid i Skillinge lyckades en grupp företagsamma Skillingebor skrapa ihop de 77 000 kronor som krävdes för att ropa in henne.

Ung på nytt – och K-märkt

Samma lilla grupp entusiaster bildade också ett partrederi och med gemensamma krafter och ekonomiska bidrag från sponsorer kunde Klara Marie rustas upp.

Det tog sex år, men så blev hon också ung på nytt. Den nya jungfruturen gick år 2000 till Öresundsbrons invigning. Föreningen har nu ca 300 medlemmar och enligt gammal tradition kan man också köpa in sig som ”lottbrefsägare” i den numera K-märkta skutan.

Fakta om skonerten Klara Marie

kransenSDQV

Segelfartyg, tvåmastad skonare
Byggd: Rönne, Bornholm, 1884
Material: Ek
Längd: 19,05
Bredd: 4,86
Djup: 2,0
Brt: 37
Hemmahamn: Skillinge

Klara Marie byggdes 1884 i Rönne på Bornholm för frakter mellan Rönne och Köpenhamn. Fartygets skrov har klipperstäv och en liten låg akterspegel. Fartygstypen kallas ”Bornholmsklipper” och de var riggade som tvåmastade skonare.

Klara Marie har främst seglats i södra Östersjön med Rønne som hemmahamn. 1965 köptes hon till Skillinge av en fiskhandlare som avsåg att använda henne för att frakta fiskrens till minkfoder. Då hade hon utrustats med en tändkulemotor och var riggad som galeas.

Klara Marie registrerades 1965 i Sverige som fiskefartyg (SIN 25) men definierades samtidigt som seglande med hjälpmotor. 1968 såldes hon för att bli fritidsfartyg. 1994 köptes Klara Marie av Föreningen Partsrederiet Klara Marie som har renoverat henne och nu är hon åter seglande. Hon ses som en representant för de över 300 skutor som haft Skillinge som hemmahamn.

Denna fakta finns på Sjöhistoriska