|
|
Historien om Klara-Marie och Österlens skutperiod
Klara Marie, Borhholmclippern, och Österlens segelsjöfart vill vi berätta historien om...
1884, den 5:e februari, sjösattes Klara Marie av skeppsbyggare Sören Mathias Beck i Rönne på Bornholm. Hon har ett intressant liv bakom sig som till brädden är fyllt med äventyr och strapatsrika seglatser.
Österlen har en enastående historia av framåtanda, spänning och blomstrande välstånd. Så sent som för hundra år sedan stod segelfarten på sin höjdpunkt.
Än i dag lever några av de sjömän som i slutet av epoken (på 30-talet) seglade på de stora segelfartygen med hemmahamn Skillinge, Brantevik, Simrishamn, Baskemölla, Vik, Kivik och Vitemölla.
På den korta oskyddade kuststräckan vid den skånska sydostkusten växte Sveriges största segelfartygsflotta upp under några få årtionden från mitten av 1800-talet. Fiskelägena Skillinge och Brantevik startade egna försäkringsbolag när de nyblivna redarna inte längre ville betala dryga försäkringspremier till etablerade bolag.
De små fiskelägena ligger tätt, sträckan är inte mer än drygt tre mil lång. Den öppna kusten saknar nästan helt de viktigaste förutsättningarna för en livskraftig rederinäring nämligen skyddade vikar och naturliga hamnar.
Ändå växte flottan uppseendeväckande snabbt till att omfatta nästan ofattbara drygt 700 segelfartyg under perioden 1870 – 1900. År 1900 hade Skillinge 60 fartyg, Simrishamn 35, Kivik 20 Vitemölla 10, Baskemölla 3 samt Vik 2. Brantevik hade ofattbara 226 och ingen egen hamn.
Det var jakter, slätskonare, märssegelskonar och (en) fullriggare dvs relativt stora fartyg med deplacement på 300 – 1000 ton och de största gick i fraktfart på världshaven. De mindre seglade framförallt till norrländska hamnar, Finland Polen, Tyskland och England..
Skillingeskutorna upprätthöll naturligtvis handel med Bornholm till förtret för köpmännen i de närliggande handelsstäderna som klagade högljutt över intrånget i deras handelsprivilegier. Tydliga tecken fanns på att de bedrev triangelhandel med spannmål från Österlen till Blekinge, ved, timmer och tjära från Blekinge till Bornholm varifrån de medförde brännvin i tunnor till hemma hamnen – det uppgavs att Skillinge en period försåg så gott som hela trakten med danskt brännvin!
Skillinge Sjöfartsmuseeum har sina rötter i assuransföreningen som startades på lejet. Museet startade som tavelgalleri med målningar av lejets fartyg och har med tiden utökat sina samlingar med såväl flera skeppmålningar som modeller och andra sjöfartsinriktade kulturföremål. Museet inryms i den gamla skolbyggnaden från 1858 och drivs av Skillinge Sjöfartsminnesförening.
Så tillbaka till Klara Marie. Den senare och den svenska delen av Klara Maries historia börjar en sen och mörk februarikväll 1965, när fiskhandlare Sven Svensson kommer inforsande med Klara Marie till Skillinge hamn en rykande storm. Skeppare ombord är Helgo Boberg, en erfaren skutskeppare och genuin Skillingebo. Sven berättar ”utan Helgo hade vi nog inte rett ut stormen och lyckats med att ta oss in till Skillinge”.
Sven, då i 25-årsåldern, skall frakta fiskrens till Bornholm med Klara Marie på dåtida ”minkamadatraden”. Sven skakade ofta på huvudet med en fundersam min, då han vid sällsynta tillfällen berättade om dessa strapatsrika och framför allt illaluktande turer. Fyra år orkade Sven med detta, sedan sålde han henne till Birger Nilsson från Brantevik, som gav sig i kast med att omvandla Klara Marie till en lustjakt att segla runt världshaven med på ’’gamla dar’’.
Efter att Birger insett sin begränsning låg Klara Marie länge vid Skillinge kaj och vinden, havet och bristen på underhåll gjorde att förfallet åt sig allt längre in i skrovet. Birger gick bort 1993 och Klara Marie, övergiven i Skillinge hamn, skulle avvecklas.
Gubbarna på ”Börsen”, Skillinges ljugarbänk, bestämde sig för att göra något åt saken. Man enas om att bilda ett partsrederi liksom förr då segelsjöfarten på Österlen utvecklades till kanske Sveriges största transportnäring. Partsrederierna bestod ofta av en skeppare som söket upp penningstarka personer för att finansiera inköp av sitt fartyg. Skepparen ansvarade för att ordna last, besättning mottagare, ja allt omkring fartyget. När säsongen var över lades fartyget upp och man träffades hos skepparen i hans hus (skepparhus) för att dela vinst eller förlust. En gammal och god sedvänja på lägena vid Österlenkusten. I Skillinge är det inte bara Klara Marie som är andelsförening utan även hamnkrogen ägs än idag av byborna med andelsförfarande. |
 |
 |
|
|
|
|
|
|
| |
|
